1915

<<< Till förra delen

Den svenska delegation som kommer till Sandefjord mitt under brinnande krig leds av inspektor Gustaf Jansson, som senare blir disponent på Skoghall och samhällets starke man. Han har fått i uppdrag av det expansiva skogsbolaget Kramfors AB att köpa ett antal fartyg och lägger vantarna på lastfartygen Ravn och Daggry, som under namnen Dorotea och Wilhelmina sätts in på exportfrakten. Och så köper han en bogserångare.

Den 24 mars skrivs kontrakt och Ned blir svensk. Kapten Johannes Ågren och en halv besättning mönstrar på för att ta fartyget till Sverige. I Oskarshamn lämnar Ågren över befälet till Johan Ramgren, som blir befälhavare (men inte hade rätt att före fartyget utanför Östersjön). Innan avfärd registreras fartyget som svenskt med namnet Backe.

Färden går nu till Jerfeds mek. Verkstad utanför Örnsköldsvik, där valfångaren byggs om till bogserångare. Bland annat förstärks fören så att Backe blir isbrytande, något som faktiskt inte behövdes i de antarktiska vattnen där man undvek isen. En av Backes uppgifter blir nämligen att bryta is i Ångermanälvens inlopp så att större fartyg kan ta sig in i Ådalen och hämta virke till exporten. Men huvudsysslan blir att bogsera timmer längs hela Norrlandskusten till sågverken i Ådalen.

Våren 1916 är Backe ombyggd och klar. Den svenska jungfruresan går av okänd anledning söderut, men kriget rasar och kapten Ramgren går inomskärs för att undvika de farliga vattnen söder om Åland. Där finns nämligen tyska ubåtar som blockerar de ryska hamnarna i Finland, men även ryska ubåtar som angriper tyska fartyg. Bara några dagar före Backes avfärd sänks tre tyska fartyg utanför Landsort. Fast den 30 maj är Backe framme i Bråviken och ska kola vid Marmorbruket, där Kramforsbolaget har en depå.

Vid kolningen går något snett. När styrbords boxar har fyllts och Backe ska vändas får fartyget en väldig slagsida. Manskapet börjar genast lämpa över kol till babords boxar, men det hjälper inte. Slagsidan blir allt värre och man försöker stötta fartyget med stockar mot bryggan samtidigt som man lägger vinschar kring dykdalber och länsar för fullt. Allt förgäves. Långsamt försvinner Backe ner under ytan och lägger sig på sju famnars djup.

Dagen därpå bärgas Backe och utredningen visar att en slingerköl på babords sida hade fastnat vid bryggan och att man därför lastat för mycket kol utan att vattenlinjen sjunkit. En öppen ventil bidrog också till att vattnet forsade in och Backe sjönk så snabbt.

Fartyget lappas ihop på slip i Norrköping och kan för egen maskin gå tillbaka till Jerfeds, där det fräschas upp för andra gången.

Till nästa del >>>

Klicka på bilderna så blir de större!


Gustaf Jansson
Foto från Erik Elffors


Johan Ramgren med besättning.
Foto från Björn Ramgren


Backe bärgas i Bråviken.
Foto från Björn Ramgren

 

Sidan uppdaterad 15.2 2003. © Mats Karlsson